Månadens ord

  • Surprises
    Sometimes it happens that we hear a passage from Scripture—one we know by heart by now since we...

Senaste nytt på nak.org

Dagboksnoteringar under EJT-resan PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Frank Steffensen   
2009-06-03 21:19

Helgen den 21-24 maj var en speciell helg för den Nyapostoliska kyrkan i Europa. Då anordnades det nämligen en särskild helg där hela Europas ungomdsskaror var inbjudna att delta i olika evenemang och samlingar I Düsseldorf. Ca 46.000 ungdomar var samlade under dessa dagar och alla deltagande var lyriska när de anlände tillbaks hem. Helgens höjdpunkt var den stora festgudstjänsten på söndagen i den stora LTU arenan i staden.

http://www.ejt2009.eu/en/ är den officiella engelska hemsidan för helgen.

Nedan följer ett utdrag ur den dagbok som en svensk deltagare från Göteborg skrivit under helgen. Passa på att läsa det för att få en bild av vad som upplevdes där och missa inte alla länkar till de många filmerna som finns tillgängliga! Vilken underbar helg!

--

Skriven av en "ungdom" ifrån Göteborg

Onsdag, första resdagen

Så var det då dags för den stora dagen – äntligen får vi resa iväg! Idel glada miner på kyrkparkeringen och vägning av väskorna (Harald placerade för säkerhets skull en våg i kyrkan!) gick snabbare än väntad och allting gick väldigt smidigt.

Så fyllde vi bilarna och begav oss ut mot Säve flygplats. Där 11.30, direkt fram till incheckningen med oss. Det flöt på bra i kön och även en äldre herre som tyckte att vi trängde oss före fick oss inte ur balans. Med ett vänligt ”unity” och en fridens gest gjorde vi plats för honom så att han kom emellan oss till andra incheckningsdisken….

Så var det våran tur och den vänliga kvinnan bakom disken tog hand om var och en av oss alla men så blev det stopp: Pers ID-kort accepterades inte som resdokument trots att det framgår skriftligt på Ryan Airs hemsida att ett ”nationellt id-kort” räcker. Vänliga påtryckningar och snälla hundögon räckte tyvärr inte – Per fick nobben!

 

Vad göra nu? Det kändes som om det var kört och pessimism ville segra över den till dess stadigt växande glädje! Föreståndaren, som lämnade bilen, ringdes upp direkt och möjliga alternativ skulle diskuteras. Idéer byttes och bedrövade miner tröstades, fast egentligen var det ändå ingen som behövde just ”tröst” – de fick snarare hejdas i deras ”ändå!”-vilja och framfart faktiskt! Ännu fler idéer om hur vi får Per till Düsseldorf kom upp och till slut blev det så att Per skulle skaffa provisoriskt pass idag och tar direkttåg till Malmö eller Köpenhamn där han skulle träffa vår diakon Stefan ifrån Malmö. Han skulle ta hand om honom och imorgon bär det av med stora extratåget ifrån Hamburg för Pers del alltså!

I kön vid ombordstigningen frågades jag hur det kändes nu. Jag blev lite tårögd och sade: ”Vet du, ingenting sker utan mening! Jag tror att den här händelsen kommer att medföra någonting jättebra! När jag ser hur Pers bröder utan tvekan ville dela på extrakostnader, hur Jonni ställde upp med att föra över pengar direkt till Franz konto när jag ringde honom, hur Franz lämnade ut sitt bankkort till hans broder, hur Per upplever hur hans bröder och vi alla bryr sig om honom, hur alla ser att Kent helt orädd försöker nå en polis på flygplatsen för att kanske försöka göra det omöjliga möjligt och framförallt: när föreståndaren ser hur ungdomsgruppen försöker lösa allting och inte hänger läpp i hans frånvaro så har det här redan medfört mycket gott! Och herren ser till att Per kommer till Düsseldorf välbehållen!”

Så satt vi alltså alla på planet – allihopa ganska nära varandra och stämningen var jättebra! Mycket rolig att se hur det är ett fint ”med varandra” och när alla skrattar tillsammans!

Planet landade 10 minuter tidigare än väntad och resan var smidigt. Solen sken och det var varmt i Tyskland! Klart, nu är det ju ungdomsdag och där ser Herren till att det blir bra väder hela tiden!

Präst Harald Gilges står redan vid utgången tillsammans med några trossystrar. Han håller ett A4-ark med EJT-loggan i handen – en mycket trevlig välkomstgest! Resan till våra gästföräldrar blir faktiskt lång, inte bara p.g.a. trafiken utan vi konstaterar att sträckan till flygplatsen är faktiskt mycket längre än väntat… Vid ankomsten tackar vi för skjutsen och betonar vår tacksamhet då det ju är en ganska lång sträcka faktiskt. Med ett leende viftar präst Gilges bort det med orden: ”Och? Vi är ju bröder och systrar allihopa….” Vilken fin inställning! Glädje drar in i hjärtat – jo, vi är verkligen bröder och systrar allihopa!

Nu installerar vi oss hos våra respektive familjer och ser fram emot grillfesten kl. 18.30 hos pojkarnas gästföräldrar.

23.43:

nu sitter man vid tangenterna och blickar tillbaka på en mycket lyckad kväll! Vädret var kanonbra – inte en vindpust och man satt mer eller mindre hela kvällen i bara t-tröjan utan att man behövde frysa! Maten var riktig god – tyskarna förstår verkligen det här med ”grillfest”! Vi togs emot med varma känslor och det kändes så bra hela kvällen. Barnbarnen där älskade att busa med ungdomarna, det fanns mycket skratt vid stora bordet och både ännu mer skratt eller även något djupare samtal i andra hörn av den eminenta trädgården av grabbarnas gästföräldrar!

Per hörde av sig att han strålade ihop med diakonen Stephan i Köpenhamn och där lär väl allting gå enligt planer nu, Sara ringde och berättade att hon fick det önskade jobbet på Volkswagen och med glädje i hjärtat ser hon fram emot att vara med i ”gänget” igen under de kommande dagar! Och så längtar vi alla efter att träffa Simone igen också förstås – vilken skön återföreningsglädje det blir imorgon! Dessutom är ju även Stockholmarna med oss imorgon….!

Himmelfärdsgudstjänst i gästföräldrarnas hemmaförsamling imorgon – det ser vi nu fram emot efter att vissa av oss rundade av kvällen i en mysig restaurang.

Himmelfärdsdagen (torsdag) 23.55:

nu blir det svårt att sammanfatta allting för den här torsdagen, det var många intryck och upplevelser som blandas med glädjen över att träffa stockholmarna och vår kära systerduo Sara och Simone samt att Per anlände efter sin äventyrsresa via Malmö, Köpenhamn och Hamburg! Plus att vi upplever en total gästfrihet av våra värdar som inte snålar på varken tid, pengar, omtanke och syskonkärlek! Intrycken som för övrigt känns starkast såhär på kvällen är de här:

- den eldiga predikan ifrån Friedrichsfelds församlings unga föreståndare – vilken "powerpredikan"!

- glad ungdomskör med pampig orgelspel i välkomstgudstjänsten i Dinslaken (http://www.jugend-online.info/berichte/483.html)

- Apostel Schneiders suveräna kommentar när Marions mobiltelefon slog larm (varje dag kl.20.10 pga Astmamedicinintag) trots att den var avstängd – han förknippade detta störande ljud direkt med predikan!

- Apostel Schneiders gest när han tog upp vår evangelist med på högsta steget bakom altaret så att han kom på jämnhöjd – en vacker gest som inte skall underskattas för här ligger stor symbolik bakom

- sång, skratt och minglandet hos Anettes föräldrar som öppnade deras hem för oss alla

00:50, natten mellan fredag och lördag:

hemkomsten blir allt senare men vad gör det egentligen när man är uppfylld av intryck och känslor efter en fantastisk och stundtals magisk ”Night of lights” med delvis exceptionellt bra musikbitar! Vem slogs inte av häpnad av orkesterns mycket högklassiga framförandet av en soundtrackbit ifrån ”Pirates of the caribbean”? http://www.youtube.com/watch?v=P72w1ihowfQ

Vems puls steg inte högre i refrängen av ”This little light of mine” av den jätteduktiga soul-sångerskan? Vems öga kunde egentligen förbli torrt vid ”Shine your light through me Jesus” http://www.youtube.com/watch?v=S1AdQfmDV28

Vem rycktes inte med i ”vågen” som bara gick runt-runt i evigheter efter showen? Vem tyckte inte att man kan glömma varje allsvensk fotbollsmatch med en sådan stämning vi hade på läktaren? Vem tyckte inte att stamaposteln är ”hur ball som helst” när han krävde svaret ”då vill jag höra ett orkanartigt bifall” på hans fråga ”Tycker ni att den här ungdomsdagen har lönat sig?” och när han som en pigg 23årig ungdom stampade med fötterna i golvet? Och fanns det någon som inte tryckte på dom små blåa laserlampor tills fingertopparna domnade?

Otroliga musikaliska prestationer som fyller hjärtat med stolthet: ”Det här är mina syskon som gör allting”.

Ofantligt entusiasmerande ord av stamaposteln som ger trygghet: ”Det här är MIN stamapostel!”

Oräkneliga skratt, samtal och nya bekantskaper som ger känslan av rikedom: ”Den här gemenskapen får jag vara delaktig i!”

Otroligt mycket skoj vid ”Allsångstimmarna” där vi som ”Ansingkör” fick vara motor och smittar folk med vår glädje i att sjunga! Detta ger en djup tacksamhet: ”Jag får sjunga till herrens ära och för att glädja andra på kuppen….”

En dag som vi alla sent kommer att glömma är över – och ännu bättre skall det bli….. Kan det här överhuvudtaget toppas??

00.15, lördagsnatt:

Trött, slutkört men tacksam efter ännu en oförglömlig dag! Man strosade omkring på mässområdet och antalet tillfällen där man träffade en gammal, kär bekant tog liksom inte slut. Eller så var det så att man hela tiden lärde känna nya trossyskon. Vi svenskar gick ju lätt att känna igen på våra flaggor eller annat roligt, landstypiskt bestyr….

För oss ansingkörsmedlemmar blev den här dagen också en riktig höjdare redan på förmiddagen. Det skulle vara sista repetition idag! En sista gång kom man tillsammans för att förbereda sig och för att finslipa sångerna inför den stora gudstjänsten imorgon. Körövningen var satt på två timmar men tiden rann som vanligt iväg. Inte undrar på med en sådan härlig dirigent som vår Gerrit ifrån Wilhelmshaven! Nu skulle sista sången sjungas: ”Unity”! Till den här sången hade Gerrit planerat någonting speciellt: han kallade alla oss svenskar på scenen med ett tack för att vi i alla månader har ställt upp och kommit till körövningar trots att resvägen var lång varenda gång. Att stå framme på scenen inför tusen körkollegor var en upphöjande känsla. Inte för att det kanske ”kändes så ballt” utan för att det var så härligt att se att ”Unity” inte bara är en underbar vacker sång utan en påtaglig hjärtans klang och som många tårar bland sångarna vittnade om. Även vår dirigent Gerrit var väldigt rörd och att sjunga den här sången på detta viset, med oss svenskar samt Stefanie ifrån Köpenhamn på scenen inför alla andra, svetsade ihop och var verkligen en förenande förberedelse inför söndagen!

http://www.youtube.com/watch?v=R6Y3WLi6hn4

Söndagsnatt:

Nu har den stora dagen anlänt: ungdomshelgens viktigaste dag! Hjärtans klockor ringde starkt trots att det gällde att vara ute tidigt – klockan 6.15 skulle vi åka ifrån oss pojkars gästföräldrar.

Resan gick smidigt och en varm känsla gick genom hjärtat när man såg arenan ifrån några hundra meters håll…. Här skall vi alltså uppleva tidernas största gudstjänst för vår del!

Kören skulle sitta på sina platser redan 08.00. Väldigt tidigt kan tyckas men dessa två timmar till gudstjänstens början gick över väldigt fort. Det var så berikande att se glada miner överallt, att träffa ytterligare några kära syskon man inte hade stött på än under dom föregående dagarna samt att musikaliska bidrag avlöste varandra vars kvalité var av allra högsta slag: orkestern spelade upp med stor professionalism och ännu större glädje, kören sjöng och begeistrade massorna redan före gudstjänstens början:

http://www.youtube.com/watch?v=ylv_9Qd-6dU

Förväntningarna kände nu inga gränser…Äntligen var det dags för ingångssången: ”In Christ there is no east no west”! http://www.youtube.com/watch?v=hpiAy7f_CKc

Bland ungdomarna kunde i förväg höras att detta var en av sångerna som dom tyckte ”minst” om. Just för att det kändes helt enkelt mer som en ”vanlig” församlingssång. Men nog kan inte något ungt hjärta frånsäger sig en viss rörelse när 46000 trossyskon stämde in i den här enkla sången där Jesu kärlek framställs på ett sådant underbart sätt: ”Var vi kommer ifrån frågar han inte efter – han bara bjuder på bröd och vin och bjuder oss till hans bord för att låta oss vara ett!” Härliga ord som gör hjärtat vitt för Herrens ord…!

Gudstjänstupplevelsen är alldeles för individuellt för att kunna framhäva någonting men tre  musikaliska höjdpunkter och ögonblick vill poängteras av undertecknad:

  • tonsättningen av sången ”Gå mig ej förbi, o Jesus” som förberedelse inför nattvarden för de avsomnade! Nog har man hört och sjungit den här sången ett antal gånger men aldrig, aldrig har den här sången berört ens hjärta på ett sådant här sätt! För mig var det ”helt nya” toner som kom direkt ifrån himmelen…. Blandningen av den vackra soulrösten, saxofonens ljuvliga klanger och den lugna rytmen gjorde att längtan efter att Jesus verkligen inte skulle gå förbi blev påtagligt på ett sätt som gjorde att man inte bara fällde tårar utan man var nära att harkla sig ett antal gånger.

    http://www.youtube.com/watch?v=6zX4M3ZfSgY&feature=related

  • Vilken enastående nattvardsupplevelse som nog redan föregående sången banade vägen för:

    Som sista nattvardssång skulle nämligen hela arenan sjunga ”Min gud är mitt ljus” – och var och en på sitt landsspråk! En otrolig mäktig upplevelse som saknar ord att beskrivas!

    http://www.youtube.com/watch?v=7E9L1LryQDE

  • Gudstjänstens musikaliska höjdpunkt var nog Händels ”Hallelujah” – videoklippet må visa vilken power vår dirigent har och hur han sätter eld på hans kör! Vilken oöverträfflig slutpunkt för en sagolik gudstjänst och för en rentav himmelsk helg!!

    http://www.youtube.com/watch?v=_7ssGKemdVM

Mycket anmärkningsvärt är även följande händelse på söndagen:

Det var i förväg bestämt att vi svenskar skulle komma tillsammans hos Anettes föräldrar på söndagskväll. Marie-Luise och Wolfgang skulle bjuda hela laget på Pizza ikväll och efteråt skulle kvällen klinga ut över en liten förfriskning och fina samtal eller sång och lek osv.

Nu blev det så att vår käre Anette tidigt på lördagseftermiddagen fick det tråkiga beskedet att hennes mormor låg inför döden varpå hon och Daniel åkte hem i förväg för att ta farväl av hennes mormor. Efter deras besök blev det även så att hennes mormor kallades hem av vår himmelske fader. Alla hade nu haft förståelse för om man hade ändrat planerna för söndagskväll men Anettes föräldrar ville absolut ha oss hem hos dem! Vilket kärleksbevis och vilket tecken på samhörighet – att vi var där var en tröst och kraftkälla för dem i deras sorg och det här har satt sina spår hos oss alla: en tacksamhetskänsla som varar evigt och en sympatikänsla som når bra mycket djupare än vad man kan hitta i världen!

Så kunde vi avsluta den här magnifika söndagen med oändlig tacksamhet och en kanske aldrig tidigare känd syskonkärlek för varandra!

Natten mellan måndag och tisdag:

Vi är hemma i Göteborg igen…. flyget tog oss ifrån Düsseldorf vid 16-tiden för att landa i Stockholm/Skavsta strax före kl. 18. Här tog vi farväl ifrån varandra och alla skingrades. Nog har vi landat i Sverige redan….. men någonting stannade kvar i Düsseldorf…. En bit av våra hjärtan behölls av våra kära gästföräldrar, en bit svävar liksom kvar över mässområdet, en annan bit är med i stamapostelns kostymficka och reser med honom! Största biten finns dock hos Herren för var och en av oss bär en ny hjärtans sång med sig. Antingen ”Unity”, ”Go light your world”, ”Hallelujah” eller någon annan av dom så härliga sångerna. Eller flera på en gång. Hur som helst – må dessa hjärtans sånger aldrig lämnar hjärtat utan må dessa inre toner vara uttryck för att söka Herrens närhet så att brudens rop “Kom snart, o Herre Jesus” hörs klart även ifrån vårt avlånga land!

I evigt minne till en oförglömlig helg där ovanstående bara kan anses vara en pytteliten axplock av allt det goda som vi kunde uppleva hälsar en broder ifrån Göteborg till alla läsare med hans personliga hjärtans sång: ”Shine your light through me, Jesus!”

Senast uppdaterad 2009-06-04 19:32
 
Kommentarer (1)
EJT
1 2009-06-06 21:20
Stockholmare
Väldigt fint skrivet! Du skriver med stor inlevelse och känsla och det är lätt för oss som inte kunde vara med att få en liten smak av vad ni fått uppleva! Vi kunde också märka på era ansikten och er upprymdhet när ni kom tillbaks hem att ni fått uppleva något utöver det vanliga. Vilken glädje att få vara ett Guds barn!

Lägg till kommentar

Ditt namn:
Ämne:
Kommentar:
  Ordet för bekräftelse. Endast små bokstäver utan mellanslag.
Bekräftande av ord: